Sanningen om farmor
Eftersom jag nu vet att min bror T med familj sitter på flyget hem ifrån Australien så kan jag äntligen berätta sanningen om min farmor.
Vi har inte velat förstöra deras semester och därför har jag haft den vita lögnen här om att det var gallsten.
Som jag tidigare skrivit så kom min farmor in till akuten helt gul fredagen den 20 nov. Läkaren på akuten sa direkt att det antingen var gallsten eller en tumör som stoppar gallgången, eftersom hon var gul. Med tanke på att hon inte hade någon smärta så var det enligt läkaren med största sannolikhet en tumör.
Farmor blev inlagd och det gjordes en skiktröntgen på lördagen. Svaret på den var att det var en sten, så jag ljög inte helt men läkarna gjorde!
Farmor låg kvar på avd. och vi undrade varför de inte gjorde något med henne. Jag hälsade på henne varje dag på lunchen. När jag var där på onsdagen den 24 nov så sa farmor att hon sagt till pappa och min faster att de inte skulle komma och hälsa på henne pga ovädret ute.
Senare på kvällen ringer pappa och berättar att de pratat med farmor på telefon och hon då sagt att hon fått sin dom!
Cancer och 2 veckor kvar att leva. Hallå hon hade ju precis gallsten!
Hur kan man berätta något sådant för en 87 årig gammal dam utan anhöriga närvarande! Sedan hade de mage att fråga om hon ville träffa en präst! Jag var vansinnig!!!
Dagen efter så kokade jag nästan när jag gick upp till avdelningen och pratade med ansvarig sköterska. Hennes svar var att det kom ju ingen och hälsade på igår!! Men hallå de blev tillsagda av farmor att inte komma men hade de vetat vad farmor skulle få veta så hade de ju kommit ändå!
Senare samma dag fick vi träffa läkaren som berättade att farmor har en stor tumör i levern som inte går att operera eller behandla. Hon kommer sakta bli tröttare och gulare och tillslut somna in. Men hon kommer inte ha ont. Det känns bra att veta.
Hon har nu blivit flyttad till ett boende i Vänersborg eftersom det inte fungerade för henne att åka hem.
Det var en strid bara det för pappa och min faster eftersom vårdplaneringssköterskan tyckte hon skulle åka hem. I 10 år har pappa och faster försökt få farmor att flytta från huset och nu när hon inte vill hem så ska vården tvinga hem henne, helt sjukt!
Tur att vi vann! Nu bor hon på eget rum med liten köksbänk, egen toalett och det bästa, EGEN TV!! Min farmor kollar alltid på TV men har inte gjord det under de två veckorna hon var på sjukhus.
På onsdag har det gått två veckor och jag tycker hon är pigg fortfarande. Hon sa själv i torsdags att hon inte kände sig döende. Helt sjukt att bara ligga och vänta på att bli sämre.
Om två veckor är vi på väg till Chile och jag vet inte vad som är bäst. Om hon somnar innan vi åkt eller medans vi är borta. Jag kommer hinna ta farväl vilket fall.
Jag har nästan träffat henne varje dag så jag känner att jag verkligen tagit tillvara på den sista tiden.
Här om dan läste hon dikten hon ville ha i sin dödsannons, hon kunde den utantill och tårarana kom både på henne och mig. Den finns nu nerskriven hos min faster.
Tänker på dig farmor!
Vi har inte velat förstöra deras semester och därför har jag haft den vita lögnen här om att det var gallsten.
Som jag tidigare skrivit så kom min farmor in till akuten helt gul fredagen den 20 nov. Läkaren på akuten sa direkt att det antingen var gallsten eller en tumör som stoppar gallgången, eftersom hon var gul. Med tanke på att hon inte hade någon smärta så var det enligt läkaren med största sannolikhet en tumör.
Farmor blev inlagd och det gjordes en skiktröntgen på lördagen. Svaret på den var att det var en sten, så jag ljög inte helt men läkarna gjorde!
Farmor låg kvar på avd. och vi undrade varför de inte gjorde något med henne. Jag hälsade på henne varje dag på lunchen. När jag var där på onsdagen den 24 nov så sa farmor att hon sagt till pappa och min faster att de inte skulle komma och hälsa på henne pga ovädret ute.
Senare på kvällen ringer pappa och berättar att de pratat med farmor på telefon och hon då sagt att hon fått sin dom!
Cancer och 2 veckor kvar att leva. Hallå hon hade ju precis gallsten!
Hur kan man berätta något sådant för en 87 årig gammal dam utan anhöriga närvarande! Sedan hade de mage att fråga om hon ville träffa en präst! Jag var vansinnig!!!
Dagen efter så kokade jag nästan när jag gick upp till avdelningen och pratade med ansvarig sköterska. Hennes svar var att det kom ju ingen och hälsade på igår!! Men hallå de blev tillsagda av farmor att inte komma men hade de vetat vad farmor skulle få veta så hade de ju kommit ändå!
Senare samma dag fick vi träffa läkaren som berättade att farmor har en stor tumör i levern som inte går att operera eller behandla. Hon kommer sakta bli tröttare och gulare och tillslut somna in. Men hon kommer inte ha ont. Det känns bra att veta.
Hon har nu blivit flyttad till ett boende i Vänersborg eftersom det inte fungerade för henne att åka hem.
Det var en strid bara det för pappa och min faster eftersom vårdplaneringssköterskan tyckte hon skulle åka hem. I 10 år har pappa och faster försökt få farmor att flytta från huset och nu när hon inte vill hem så ska vården tvinga hem henne, helt sjukt!
Tur att vi vann! Nu bor hon på eget rum med liten köksbänk, egen toalett och det bästa, EGEN TV!! Min farmor kollar alltid på TV men har inte gjord det under de två veckorna hon var på sjukhus.
På onsdag har det gått två veckor och jag tycker hon är pigg fortfarande. Hon sa själv i torsdags att hon inte kände sig döende. Helt sjukt att bara ligga och vänta på att bli sämre.
Om två veckor är vi på väg till Chile och jag vet inte vad som är bäst. Om hon somnar innan vi åkt eller medans vi är borta. Jag kommer hinna ta farväl vilket fall.
Jag har nästan träffat henne varje dag så jag känner att jag verkligen tagit tillvara på den sista tiden.
Här om dan läste hon dikten hon ville ha i sin dödsannons, hon kunde den utantill och tårarana kom både på henne och mig. Den finns nu nerskriven hos min faster.
Tänker på dig farmor!
Hälsningar
Postat av: Jessie
Åhh vännen! så trist att höra, tänker på er och henne. Massa kramar från mig!
Trackback
