Hemresan från Chile
Här kommer en LÅNG historia om resan hem!
Ja om resan TILL Chile gick smidigt, med undantag för lite försening och biljettstrul, så gick hemresan dessto sämre.
Vi hade sovit ganska dåligt natten innan och det är alltid hemskt att säga hej då när man vet att det dröjer så länge innan man ses igen. Pablos mormor och morfar är alltid jätte ledsna och det är jättejobbigt. "Tata"(morfar) gick runt med Felipe på axlarna och ville nästan inte lämna ifrån sig honom..
Efter en bussresa och en trång taxiresa, vi fick ha väskor i knät för att få plats i en taxi, så kom vi fram till flygplatsen. Där ville Felipe allt annat än att stå still, farmor fick göra en insats och köpa glass.
Vi började checka in baggaget och vi sa att vi skulle flyga till Göteborg. När första väskan var märkt och iväg skickad så frågade Pablo igen om väskorna kom hela vägen till Göteborg. Då får vi till svar att nej ni måste hämta ut dem i Frankfurt för Iberia har inget avtal med Lufthansa om baggagen. What???
Vi började diskutera och förklarade att det finns ingen möjlighet att vi kan hinna med att hämta ut baggaget och sedan gå igenom alla kontroller och Checka in igen i Frankfurt eftersom vi bara hade 2 timmar mellan flygen där. Han förstår oss och fundera lite. Lösningen blir att vi hämtar ut väskorna i Madrid istället, där hade vi 5,5 timmar så där finns gott om tid! Bra tänker vi då har vi något att fördriva tiden med i Madrid.
Nästa problem blir väskan som redan försvunnit iväg, den är incheckad till Frankfurt inte Madrid... Mannen försäkrar oss om att de ska märka om väskan. Vid gaten får vi veta att allt har gått bra och väskan är ommärkt.
Planet avgår ca 14.05 (ingen bra tid att flyga långflyg..) På planet somnar Felipe när vi lyfter och sover ca 1½ timma. När han vaknar har vi hunnit äta och försöker få i honom lite oxå men han vägrar och äter bara bröd. Hur vi än sedan försöker så vill han inte sova mer (han sov 7 timmar i sträck på ditresan). Tur att vi hade glada määnniskor runt oss som bara tyckte han var söt... Detta resulterar naturligtvis i att vi inte heller sover. Tillslut somnar han när det är ca 2 timmar kvar att flyga, denna flygning tog 12 timmar.
Vi landar i Madrid 6.30 lokal tid, 2.30 enligt våra hjärnor. Vi går av planet nästan sist eftersom vi har gott om tid, trodde vi... Vi kom till en terminal som man måste åka tunnelbana ifrån in till terminal 4 där man hämtar baggaget.
Tror ni att alla väskor kom?? NEJ självklart inte! Vid baggage bandet så har väskorna från vårt plan "gått färdigt" man hade ca 10 min på sig att ta sina väskor. Hallå hur ska man hinna med det??
En väska och vagnen fanns fortfarande där men vi saknade två. Så det var bara att gå fram till försvunnet baggage och börja letandet. Den ena väskan hittade de ganska snart, den var dock halv låst när den kom fram. Jag hade själv fipplat med låset innan den åkte iväg vid incheckningen i Chile så det var nog mitt fel. Tackar datorn med Pettson och Findus + lite m&ms för att Felipe höll sig lite lugn...
Den sista väska var spårlöst försvunnen, visst var det den som de skulle märka om... Vi fick fylla i blanketter om hur den såg ut och vart den skulle skickas mm. Samtidigt sa de att de trodde att den kommit till terminal 1 och att vi kunde gå dit och hämta den själva om vi ville.
Eftersom nästa plan gick från terminal 2 och den satt ihop med terminal 1 så sa vi att vi skulle gå och hämta den. Kvinnan vid baggagedisken säger då att den inte är där än men de TROR att den ska komma dit...
Vi åker buss till terminal 2 och checkar in det baggage vi har. På terminal 1 finns naturligtvis inte väskan men de säger att de ska skicka den. Ok dom får lösa detta tänker vi, det är inte vårt ansvar längre.
Vi är så trötta och hungriga att vi inte vet vart vi ska ta vägen. Felipe vägrar lyssna och vi väser åt varandra! Jag mår så dåligt att jag inte vill ha något av det som finns att äta. Det slutar med att jag äter en grönsallad helt utan protein inslag, men den tog bort den värsta hungern.
Pablo somnar på stengolvet och jag jagar Felipe en stund innan vi får gå på nästa plan. Där somnar Felipe innan vi lyft och vaknar när vi landat. Han är jättesur för: -Vi skulle ju flyga?!! Jag och Pablo sover oxå nästan hela vägen till Frankfurt. I Frankfurt så ser vi den försvunna väskan ensam på en baggaevagn, då är den ju i allafall där!
Sista flygningen sover vi oxå men väcker Felipe innan vi landar på Landvetter för att han inte ska bli sur igen.
Det första vi ser på Baggagebandet i GBG är den försvunna väskan! Den har inte en enda baggage etikett så hur den kommit till GBG är en gåta.
Kanske var det tack vare adressskyltarna som var det sista jag ordnade med innan vi checkade in i Chile...
Trötta och helt utschasade går vi förbi knarkhundarna i tullen på Lanvetter, med allt vårt baggage!!!
På andra sidan väntar Hasse som är så snäll och kommer och hämtar oss.
Sista stopp på Landvetter blir toaletten där jag tar av mig de hemska stödstrumporna som jag haft på mig hela resan...BEFRIELSE!!!
Efter denna resan har vi varit så trötta och först nu känner jag att energin kommer tillbaka! Men hua vad jag frysit, sover numer med pyjamas för att inte frysa ihjäl!
Här slutar resan till Chile för den här gången och en ny resa i livet börjar...
(när vi packade upp så saknades två parfymer som Pablo fick sista dan av sin mormor och moster, självklart lågde i den halvöppna väskan...)
Ja om resan TILL Chile gick smidigt, med undantag för lite försening och biljettstrul, så gick hemresan dessto sämre.
Vi hade sovit ganska dåligt natten innan och det är alltid hemskt att säga hej då när man vet att det dröjer så länge innan man ses igen. Pablos mormor och morfar är alltid jätte ledsna och det är jättejobbigt. "Tata"(morfar) gick runt med Felipe på axlarna och ville nästan inte lämna ifrån sig honom..
Efter en bussresa och en trång taxiresa, vi fick ha väskor i knät för att få plats i en taxi, så kom vi fram till flygplatsen. Där ville Felipe allt annat än att stå still, farmor fick göra en insats och köpa glass.
Vi började checka in baggaget och vi sa att vi skulle flyga till Göteborg. När första väskan var märkt och iväg skickad så frågade Pablo igen om väskorna kom hela vägen till Göteborg. Då får vi till svar att nej ni måste hämta ut dem i Frankfurt för Iberia har inget avtal med Lufthansa om baggagen. What???
Vi började diskutera och förklarade att det finns ingen möjlighet att vi kan hinna med att hämta ut baggaget och sedan gå igenom alla kontroller och Checka in igen i Frankfurt eftersom vi bara hade 2 timmar mellan flygen där. Han förstår oss och fundera lite. Lösningen blir att vi hämtar ut väskorna i Madrid istället, där hade vi 5,5 timmar så där finns gott om tid! Bra tänker vi då har vi något att fördriva tiden med i Madrid.
Nästa problem blir väskan som redan försvunnit iväg, den är incheckad till Frankfurt inte Madrid... Mannen försäkrar oss om att de ska märka om väskan. Vid gaten får vi veta att allt har gått bra och väskan är ommärkt.
Planet avgår ca 14.05 (ingen bra tid att flyga långflyg..) På planet somnar Felipe när vi lyfter och sover ca 1½ timma. När han vaknar har vi hunnit äta och försöker få i honom lite oxå men han vägrar och äter bara bröd. Hur vi än sedan försöker så vill han inte sova mer (han sov 7 timmar i sträck på ditresan). Tur att vi hade glada määnniskor runt oss som bara tyckte han var söt... Detta resulterar naturligtvis i att vi inte heller sover. Tillslut somnar han när det är ca 2 timmar kvar att flyga, denna flygning tog 12 timmar.
Vi landar i Madrid 6.30 lokal tid, 2.30 enligt våra hjärnor. Vi går av planet nästan sist eftersom vi har gott om tid, trodde vi... Vi kom till en terminal som man måste åka tunnelbana ifrån in till terminal 4 där man hämtar baggaget.
Tror ni att alla väskor kom?? NEJ självklart inte! Vid baggage bandet så har väskorna från vårt plan "gått färdigt" man hade ca 10 min på sig att ta sina väskor. Hallå hur ska man hinna med det??
En väska och vagnen fanns fortfarande där men vi saknade två. Så det var bara att gå fram till försvunnet baggage och börja letandet. Den ena väskan hittade de ganska snart, den var dock halv låst när den kom fram. Jag hade själv fipplat med låset innan den åkte iväg vid incheckningen i Chile så det var nog mitt fel. Tackar datorn med Pettson och Findus + lite m&ms för att Felipe höll sig lite lugn...
Den sista väska var spårlöst försvunnen, visst var det den som de skulle märka om... Vi fick fylla i blanketter om hur den såg ut och vart den skulle skickas mm. Samtidigt sa de att de trodde att den kommit till terminal 1 och att vi kunde gå dit och hämta den själva om vi ville.
Eftersom nästa plan gick från terminal 2 och den satt ihop med terminal 1 så sa vi att vi skulle gå och hämta den. Kvinnan vid baggagedisken säger då att den inte är där än men de TROR att den ska komma dit...
Vi åker buss till terminal 2 och checkar in det baggage vi har. På terminal 1 finns naturligtvis inte väskan men de säger att de ska skicka den. Ok dom får lösa detta tänker vi, det är inte vårt ansvar längre.
Vi är så trötta och hungriga att vi inte vet vart vi ska ta vägen. Felipe vägrar lyssna och vi väser åt varandra! Jag mår så dåligt att jag inte vill ha något av det som finns att äta. Det slutar med att jag äter en grönsallad helt utan protein inslag, men den tog bort den värsta hungern.
Pablo somnar på stengolvet och jag jagar Felipe en stund innan vi får gå på nästa plan. Där somnar Felipe innan vi lyft och vaknar när vi landat. Han är jättesur för: -Vi skulle ju flyga?!! Jag och Pablo sover oxå nästan hela vägen till Frankfurt. I Frankfurt så ser vi den försvunna väskan ensam på en baggaevagn, då är den ju i allafall där!
Sista flygningen sover vi oxå men väcker Felipe innan vi landar på Landvetter för att han inte ska bli sur igen.
Det första vi ser på Baggagebandet i GBG är den försvunna väskan! Den har inte en enda baggage etikett så hur den kommit till GBG är en gåta.
Kanske var det tack vare adressskyltarna som var det sista jag ordnade med innan vi checkade in i Chile...
Trötta och helt utschasade går vi förbi knarkhundarna i tullen på Lanvetter, med allt vårt baggage!!!
På andra sidan väntar Hasse som är så snäll och kommer och hämtar oss.
Sista stopp på Landvetter blir toaletten där jag tar av mig de hemska stödstrumporna som jag haft på mig hela resan...BEFRIELSE!!!
Efter denna resan har vi varit så trötta och först nu känner jag att energin kommer tillbaka! Men hua vad jag frysit, sover numer med pyjamas för att inte frysa ihjäl!
Här slutar resan till Chile för den här gången och en ny resa i livet börjar...
(när vi packade upp så saknades två parfymer som Pablo fick sista dan av sin mormor och moster, självklart lågde i den halvöppna väskan...)
Hälsningar
Postat av: Petra Bloggar
huuuuu vilken resa!! Men vad skönt att ni kom hem välbehållna och med ALLT baggage, trist att flygplatspersonalen inte kan hålla tassarna i styr! usch Fast å andra sidan så har de rätt att ta bort parfymflaskor har jag för mig? för att det KAN vara sprängämnen?
KRAMAR
Trackback
